Aalsborken

Tittar man bakåt i många stammar, där borkfärgen
finns,
så hittar man oftast denna man.

Aalsborken
Aalsborken tillhör den kategorin hingstar som haft en stor roll för
uppbyggnaden av den norska och svenska lantrasen.

Dock börjar vi med föräldrarna.
Han är starkt släktavlad på Dvergstenshingsten som vi finner både som
farfar, morfars far,mormors far och morfars morfar. Far hans är Lesjabrun.
Morfar till honom är Bøblakken.

Lesjabrun
Lesjabrun blev en viktig avelshingst. Han var körsbärsbrun och av gårdens gamla stam.
Hans far var en brun, vacker hingst, som blev kastrerad i 6-års ålder. Mor var brun och
inte så stor. Han stod på Bö från omkring 1838 til sin död omkring 1860. Han var inte
av  Böstammen men blev köpt som treåring av Ole Taarud som senare sålde  honom
till brodern Paul Bö.
”En aegte dölehingst af aller förste rang” sade Lindeqvist.

Lesjabrun blev parad med ston efter ”Gammelblakken”, och avkommorna blev
mycket goda.Här kan nämnas Dvergstenshingsten på Hadeland.  Aalsborkfamiliens
stamfar, Kongslihingsten i Nordre Fron, Mjörhingsten i Östre Toten. Den gamle
Husebyhingst var också fallen  efter Lesjabrun och en Husebyhoppe efter Bøblakken.
Död 186? i Norge på Bö.”

Lesjabrun som stod paa Bo i Nordre Fron, var fodt paa Sonstebo i -Lesja .
Om dens avstamning vet vi, at dem far var en brun hingst
som blev kastrert 6
eller 7 aar gammel og dens mor en hoppe, som
ikke var srerlig stor. Av Lesjabruns
sonner er fire stykker optat i
stamboken. Det er Dvergstenshingsten 2 ,
Haakon Jarl 8, Omer 10
og Dolm 27 (L ierbjorn) og en sonneson Dalegudbrand 56,
hvis far
ikke er optat i stamboken, Av den s dotre har hoppen paa Melbo i Svatsum,
som blev mor
til Olstadsvarten 24 og Dølekongen 39 hat den storste indflydelse
paa
hesteavlens utvikling.

boblakken1
Bøblakken (1810-1835) var en sådan hingst som kom ur den gamla stammen på
Bø i Nord-Fron. Han var grov och kompakt bygd, borkfärgad och mycket vacker.
Många ston kom från från Gausdal-bygderna för betäckning, men han betäckte
också ston från Huseby. Tillsammans med ett fuxfärgat sto, Lysebruna, blev
Bøblakken en av grundläggarna till denna kulturras.

Av de tre söner kom Dvergstenshingsten til Dvergsten på HadeIand.
Dvergstenshingstens mor var ett sto på Bo i Nordre Fron efter Bøblakken.
Han blev mycket nyttjad på Hadeiand, stod även som artillerihäst.

Dvergstenshingsten är praktiskt taget grundläggere av samtliga goda
stofamiljer på Hadeland. Dens söner är Grane 49, Odin 68,
Mjørhingsten 90 og Ha!vdan 118.

Alle dessa hingstar stod kortare eller längre tid på Hadeland. Ingen av dem
var någon egentlig matador. Mjørhingsten 90 blev emellertid  far till
Aalsborken II5. Han fortsatte uppbyggnaden av stofamiljen på Hadeland.

Aalsborken var 162 cm. hög. Mörkbork med ål. Av Aalsborkens talrika
döttrar är endast 7 upptagna i stamboken, Under hans verkningstid fanns
ingen stambok för ston. Av dessa är nog Flora D.73 den som komma att
betyda mest
Flora-D.73-stam
Aalsborken har 12 söner som är upptagna i stamboken. Av de mest betydande
är Sørumsborken 191 och Storegut 232 . Sørumsborkens mor var ett morkbrunt
sto på Sørum i Gran. Hennes far var den brunsvarta Røikenhingsten.

Røikenhingstens far var Klaaperauden D.1. Sørumsborken var morkborket med
stjärn och vit kota på vänstra bakben. Han var en bred och djup häst och
162 hög. Han blev mycket nyttjad i aveln på Hadeland tills han var 12 år då
han såldes vidare till Levanger.

Sørumsborken stod i så gott som samma distrikt som Aalsborken och det blev
lite uppståndelse då avkommorna ofta blev vita med blå ögon, vilket man då
kallade för albino. De var oftast ston fallna efter Aalsborken. Av de vita avkommorna
finns ingen av dessa upptagna i någon stambok.
Grane II N.340 har Sörumsborken som morfar via Borka D.164
Läs mer i inlägget Hästaveln i Västernorrland

Av Sørumsborkens 9 söner är det bara den äldsta Herkules 227 , som fick
någon störrre betydning. Herkules var en mycket forbent, något smal och
långryggad häst. Han blev på Hadeland för det mesta nyttjad på lite tarvliga ston
Herkules har 27 upptagna döttrar i stamboken.

Dvergstenshingstens hingstelinjer började dö ut på Hadeiand med Sörumsborkens
söner. Det skyldes på att den gula färgen inte var populär längre. Djupa och breda,
i förbindelse med ett brett och muskelsatt kors, utgjorde dock grunderna för
dess karaktär.

Storegut 232 var fallen efter en halvsyster till Sørumsborken.
Han blev inte nyttjad i aveln förrän han blev 9 år. I stamboken har han 8 döttrar
av god och jämn exteriör. Av de två sönerna gick den ena till Sverige som 4-åring,
och den andra Goliat 354 blev insatt som skadronshingst vid Ringsakers
eskvadron 1890. Han har i stamboken upptagna döttrar, som inte haft någon
betydande roll i aveln. Undrar om inte Storegut 232 blev såld till Dalarna…

Griniborken-677-uppstalld

Griniborken E: Nordvi U: Sindri UE: Sindre

För att nämna en annan hingst som har Aalsborken i stammen är
Griniborken. Även han har vita avkommor. Med ”vita” menar jag gula men förr
trodde man att de vita var albinon. Det finns inte albino hos hästar.
Vi kallar färgen perlino.
Hans mormor Aalsborka är fallen efter Aalsborken.

Gula-D.4225-e.Griniborken

Gula-D.4225 E: Griniborken

Ett sto efter Griniborken med en borkfärgad mor.

I den Förberedande stamboken i Örebro län hittar vi Flora Nr 41 med
sonen Borken II efter Castor

Flora-O.41-stam-o-Borken-II-O.19
Morfar Goliat D. 599 var fux
Jag måste kolla lite mer på dessa. Blir en del 2 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *